"Martin Schibbyes och Johan Perssons fall liknar Dawit Isaaks, men det finns en skillnad. Eftersom få i Sverige läst något av Dawit Isaak handlar kampen för hans frisläppande om yttrandefrihet som idé. Det kan de flesta skriva under på. Men när det gäller friheten att kritisera svenska makthavare blir yttrandefriheten farlig även här."
-Kajsa Ekis Ekman i Dagens Nyheter, 2011 12 21
I dag slog den Etiopiska domstolen fast att de svenska journalisterna Johan Persson och min Folket i Bild-kollega Martin Schibbye gjort sig skyldiga till terrorbrott i landet. Att de tog sig in i landet olovandes har duon erkänt sig skyldiga till. De var där för att på uppdrag av magasinet Filter granska svenska Lundingruppens affärer. Ett företag i vars styrelse Sveriges utrikesminister Carl Bildt suttit. En i allra högsta grad relevant graskning både ur svenskt och internationellt perspektiv.
För att kunna göra detta tog det sig in i Ogadenprovinsen tillsammans med gerillatrupper. Det är inget konstigt med det. Det är snarare journalistisk praxis i svårtillgängliga områden och krigszoner att nyttja de metoder som står till buds. Att det var ett riskabelt åtagande var Persson och Scibbye på det klara med när de planerade resan. Det betyder inte att de får skylla sig själva, det betyder att de var modiga och övertygade journalister värda vår vördnad och tacksamhet.
I somras greps de av Etiopisk militär misstänka för terrorbrott. Rent löjeväckande bevis lades fram. Bland annat en uppenbart fabricerad film. De enda som tyckts kunna bevisas på normal juridisk väg var att de tagit sig in i landet illegalt. Ett enkelt konsulärt ärende ett mer drivet utrikesdepartement borde ha tagit itu med på en gång. Grips svenska journalister misstänka för terrorism i en praktiskt taget rättslös stat som satt i system att använda sitt domstolsväsende som verktyg i ett repressivt styre bör UD agera direkt. Ta upp det till EU- och FN-nivå. Bojkotta landet och bryta alla förbindelser omedelbart tills medborgarna är hemma och man slagit vakt om vikten av okränkbarheten i granskande journalistisk. Inte minst granskande av stängda stater som Etiopien. Inte minst av företag som Lundin Petroleum.
Så blev det inte. Istället viftade Carl Bildt bort Schibbye och Perssons journalistiska uppdrag som någon form om pojkaktig äventyrslystnad. Att ämnet för granskningen inte hade bråttom att agera är kanske inte särskilt överraskande. Att regeringen inte bad Bildt stiga undan och låta någon aningen mindre komprometterad person ta hans plats under den delikata processen är tyvärr heller inget att förvåas över. Desto mer upprörande är det hur lång tid det tog för etablerade medier att vakna och börja ägna sig åt aktiva påtryckningar mot regeringen. Allt tog för lång tid och nu kan det vara för sent.
Idag stod det klart att den Etiopiska domstolen, som i allt väsentligt är en förlängning av landets regering och går dess ärenden, bedömde Schibbye och Persson som skyliga till samtliga åtalspunkter. 27/12 slås omfattningen av domen fast. Åklagaren yrkar på minst 15 år. Det enda hoppet står till att vädja om nåd.
Det är en skandal hur lättvändigt Carl Bildt hanterat åtalet mot de båda journalisterna. Det är en tragedi att domen föll som den gjorde. Det här är en mörk dag för Martin Schibbye och Johan Perssons närstående som kan se sig svikna av en regering som inte förmått skydda varken yttrandefriheten eller sina medborgare från att dömas i en rättlöst charad till domstol. En mörk dag för journalistiken och demokratin.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar