Nyårskrönika 2011

Jag sitter i mitt föräldrahem och lyssnar på Gunnar Wiklunds Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad. Ni vet, Per-Martin Hambergs sextiotalsschlager som handlar om Östersund. Han skrev den när han bodde i Stockholm och led av hemlängtan. Jag känner mig lite sentimental. Om en stund ska jag sätta mig på tåget, som går igen nu när stormen bedarrat, och åka tillbaka till Stockholm. Jag borde inte känna någon större melankoli. Faktum är att det senaste året, det sjätte för mig i exil i huvudstaden, har varit det bästa året i mitt liv.

Om vi för en stund lägger Utøya, Alliansregeringen, Carl Bildt, SAPs fria fall, DJs som fyller Globen och annat elände som förpestat världen åt sidan kan jag på en personlig plan se tillbaka på en väldigt fint år. Inte sedan man var ett litet barn utan tidsuppfattning har ett år känts så långt. I bästa möjliga bemärkelse.

Jag arrangerade de väldigt lyckade Text & Musik-konserterna tillsammans med Matti, Anna, Magnus, Jonas, Patrik, Conny och alla de andra. Jag var med och styrde upp Jakob Hellmans turné med nya kompbandet Nerverna och Kajsa Grytts återkomstturné. Jag befann mig i periferin när det började lossna för vännerna i Caotico och Popterror. Jag och Robin höll i Club Corazon Stockholm och spelade skivor på Strand, Mosebacke, Debaser och Söders Hjärta.

Jag har varit i Helsingfors, London, Trondheim, Hulstfred, Oslo, Borlänge, Uppsala, Helsingborg, Malmö, Köpenhamn, Luleå och Umeå. Jag har besökt By:Larm, Umeå Open, Siesta, Hultsfred, Peace & Love, Rookie, Popaganda, Musikens Makt och naturligtvis Storjsöyran.

Jag har sett John Cale, Swans, Steve Reich, ESG, Morrissey, Pere Ubu, Roky Ericson, Wire, Dinosaur JR, Bob Dylan, Primal Scream, Arcade Fire, Fucked Up, Crystal Castles, MIA, bob hund, Jakob Hellman, Håkan Hellström, Kajsa Grytt, Mattias Alkberg, Skriet, The Strokes, Lykke Li, Tallest Man On Earth, Paper, Henrik Berggren, Raphael Saadiq, Veronica Maggio, Docenterna, Säkert, Cults, St Etienne, Niclas Frisk, Magnus Ekelund & Stålet, Raketen, Pascal, Neneh Cherry, Birgit Bidder, Parker Lewis och en massa annat jag glömt bort.

Jag lärde känna nya människor, fördjupade relationen med somliga medan andra gled ifrån en. Men så är det väl helt enkelt. Man blev kär och älskad tillbaka. Man blev tillsammans. Allt blev så bra. Om kometen kom nu vore det i sin ordning.

Topp Två ögonblicksbilder 2011:

1. Delad förstaplats: Jag och Linn i Helsingfors. Jag och Linn på Tennstopet. Jag och Linn på Djurgården. Jag och Linn på Södra Teatern. Jag och Linn på promenad runt Stora Essingen. Jag och Linn på Östersjön. Jag och Linn på julafton. Jag och Linn och hela Six Feet Under. Jag och Linn och alla SMS:en. Och ungefär tretusen till.

2. I logen på Storsjöteatern under Yran när hela Text & Musik-gäget sjöng Ja må han leva för mig. Inte för att jag fyllde år eller något men ändå. Man kan bli tårögd för mindre.

Inget år kan sammanfattas utan en lista på det skivor som berört mig mest. Det här är ju ändå en musikblogg. I alla fall vill jag inbilla mig att det finns ett syfte med den. En provisorisk lista publicerade jag i affekt redan för några veckor sedan. Men det här är den slutgiltiga.

Visst, majoriteten av artisterna är människor jag lärt känna privat eller professionellt. Men jag ser det snarare som en stor ynnest att kunna omge mig av så mycket talang än att det på något sätt skulle påverka mitt omdöme. Tvärtom ger den personliga relationen ibland ytterligare resonans till musikupplevelsen. Somliga har jag ju dessutom lärt känna från start av olika anledningar för att jag älskar vad de gör och identifierar mig med deras konst.

Nåväl. det som betydde mest för mig 2011:

1 Mattias Alkberg – Anarkist

2 Kajsa Grytt - En kvinna under påverkan

3 Skriet – Det beslutande organet

4 Fucked Up – David Comes To Life

5 Bob hund – Det överexponerade gömstället

6 Kurt Vile – Smoke Rings For My Halo

7 PJ Harvey – Let England Shake

8 Birgit Bidder – The Life home

9 Patrik Backlund – Is An Arsonist

10 Magnus Ekelund & Stålet – Svart Flagg

Här har ni en lista med 50 låtar jag tyckt om 2011, och här har ni en mycket längre lista med en massa musik jag lyssnat på, eller menat att lyssna mer på än vad jag hunnit, under året.

Så det var det. Ses på andra sidan.