Örat Mot Rälsen

-Pontus Sillrén listar bra saker som är på väg, redan anlänt eller passerat för länge sedan.

1. Broder Daniel (Band)
Sveriges kanske enda totalt unika band spelade i en helt egen liga. I slottsskogen ringer det storsalgna mörkrets sista ackord ut i sommar. Avskedskonserten till minne av avlidne gitarristen Anders Göthberg äger rum under festivalen Way Out West.

2. Joel Alme (Artist)
2008 års största hype borde man egentligen sabla ner av ren reflex. Men vem har hjärta att göra det mot en så pass älskvärd artist som Joel Alme. Västkustromantikernas romantiker.

3. Resa Genom Ensamheten (Bok)
Pluras romandebut är ingen regelrätt memoar, men samtidigt något mycket mer än en sammanställning av bloggen boken utgår ifrån. Virtuost och drivet skrivet som man bara kan vänta sig av en det svenska språkets mästare. Mest bränner det till under kapitlet som behandlar författarens uppgörelse med Kajsa Grytt tjugo år efter att parets kärlekssaga tog slut.

4. Amazon (Klassiskt album)
Appropå Kajsa Grytt får ni aldrig glömma hennes gamla band Tant Struls bästa skiva, den odödliga”Amazon”. Ångetsladdad, kåt och gradios i största allmänhet. Innheåller också det laddade originalet till ”Dunkar Varmt” som Matti Alkberg spelade in en version av härom året.

5 Novell (Magasin)
En ny bra tidning om popmusik av gänget bakom Ondskan, en annan bra tidning om popmusik. I första numret får vi läsa om Östersunds finest Autisterna och ta del av Johan Stael Von Holsteins musiksmak.

6. Paper (Band)
Eftersom Bear Quartet inte verkar ha råd att spela in en ny platta får man nöja sig med medlemmarnas sidosysslor. Eller, nöja sig och nöja sig. Calle Olssons band Paper har spelat in en grymt bra platta vi ska vara tacksamma för. Hårt, mekaniskt och ganska sinnesjukt.

7. Sebastien Tellier (Artist)
Det hippaste skägget norr om Montmartre ställde upp i Euorovision med en trummaskinsdriven cocktaildänga. Bara en sån sak. Hela mjukporriga albumet ”Sexuality” är för övrigt prima lyssning.

8. I´m Good, I´m Gone (Video)
Att jag är väldigt imponerad av allt Lykke Li gör är sedan tidigare bekant. Nu har hon spelat in en video snygg nog att illustrera hennes briljanta låtar. Bara ett par youtube-klick bort.

9. Tivoliv (Album)
Alltid sympatiske Alf har släpp sin tredje platta. Som vanligt många välskrivna låtar med smarta texter. Finast är avslutande instrumentalen ”Pianoflickan” skriven av hans filckvän, Marit Bergmans gamla sparringpartner Åsa Jacobsson.

-Pontus Sillrén

Albumformatet slår tillbaka

De tvärfljötspelade skäggtomtarna med drömmar om storslagna konceptalbum med utvikbara omslag lade pannan i djupa veck. Lika bekymrade tycktes konstskolmusikerna i Berlin vara över framtiden för det planerade inspelningen av 120 minuter dissonans. Vem skulle ta sig tid att lyssna igenom en hel skiva hur högtflygande ambitioner den än må ha? Och ännu värre än att att ingen lyssnar, vad händer när till och med kritikerna håller med om att ett släpp av mer än ett par låtar i taget är det dammigaste man kan ägna sig åt?

En ny vind svepte över världen. Fildelningen och MP3-bloggarnas dagliga tips om nya heta låtfynd gjorde slut på albumformatets knappt fyrtioåriga historia. Många var vi som andades ut. Det är ju ändå låten som är grejen. De där tre minuterna där allt faller på plats. Kanske kunde artister nu börja sovra i sitt material, när ett helt album med allt vad det innebär av utfyllnad inte längre var nödvändigt att producera.
I takt med att konsumtionsmönstet ändras mot en mer låtorienterat lyssnande ändras sakta men säkert också det som produceras. Om man hör tjugo nya låtar om dagen är det ju givetvis det mest effektiva som tränger sig fram. En gyllene era pophitsen inte sett maken till sedan mitten på sextiotalet, då singlarna var det viktiga, tog sin början. Tack för det.

Men. Albumformatet är inte uteslutande ett verktyg för att göda artisters egon och konstnärliga pretentioner. Hur trevligt jag än tycker det är med att den enskilda låten hamnat i fokus har jag börjat sakna det genomtänka albumets dramaturgi. Att sjunka in i en samling sånger som är menade att höra ihop och som förstärker varandra snarare än agera utfyllnad åt en eller två hitlåtar.
Som tur är har på senare tid flera artister börjat arbeta mer albuminriktat, i begreppets finare betydelse. På El Perro Del Mars nya skiva säger sig Sara Assbring sikta på att skapa en så sammanhållen platta som möjligt, byggt runt ett tema om tillvarons förgänglighet. Att just hon som väljer att gå den vägen är både lätt roande och symptomatisk för den plötsliga kursändringen i musikklimatet.
El Perro Del Mar var i stil med Jens Lekman för några år sedan urtypen för mp3-artist som gjorde albumdebut med en sammanställning av tidigare digitalt släppta alster. Att hon nu väljer att följa upp förstlingsverket med en mer gedigen inspelning är hon inte ensam om. Många som fick sina genombrott via mp3-spridning tycks nu när de nått erkännande vara sugna på att testa på att skapa med större penseldrag.
Ett annat kul exempel på albumets återupprättelse är Caesars med Håkan Hellström-producenten Jocke Åhlund i spetsen, som just släppt något som i dessa tider inte borde betraktas som något annat än ett vansinnesprojekt. Nämligen ett helt dubbelalbum. Något jag inte kan låta bli att uppfatta som en mycket sympatisk tjurskallighet.
-Pontus Sillrén

Örat Mot Rälsen

-Pontus Sillrén listar bra saker som är på väg, redan anlänt eller passerat för länge sedan.


1. Markusevangeliet (Album)
Laakso-Markus solodebut. Med briljanta singeln ”Jag Är En Vapmyr” och en hel drös andra små underverk skulle albumet lätt kvalificera sig som årets popskiva. Om det inte vore för…

2. För Sent För Edelweis (Album)
Räcker det med att konstatera att Håkan Hellström spelat in sin bästa, finaste, mest välgjorda och känslomässigt laddade skiva?

3. Familjen (Band)
Som Kents förband under vårturnén borde Familjen nå ut till alla som inte fattat vilken livsnödvändighet electropop på skånska är.

4. Scott 1-4 (Klassiska plattor)
Scott Walkers fyra första album efter tiden som pojkbandsstjärna i Walker Brothers har flyttat in i min mp3-spelare. Storslaget, romantiskt, mörkt och ödesmättat. Allt man behöver.

5 Heartsease (Östersundsduo)
Det tar ett tag melllan vraven. Men varje gång forna Ana Barata-medlemmarna i popduon Heartsease släpper låtar är det väl värt väntan. Lyssna på myspace.com/heartsease2

6. Liv Strömqvist (serietecknare)
Den mycket begåvade och tecknaren Liv Strömqvists nya bok ”Einsteins Fru” är prima läsning. Intelligent, rolig och vasst politisk.

7. Shallow Grave (Album)
Tallest Man On Earths folkblues, nu i fullängdsformat. En svensk av i dag som med sitt fingerpicking och frasering piskar det mesta från tidiga sextiotalets Greenwich Village. Imponerande.

8. Berlin (Konceptalbum goes konsert)
Lou Reeds bäcksvarta ångestmästerverk från sjuttiotalet turnérar världen runt som konsert. I sommar kommer den till Stockholm och jag är där.

9. Paris 1919 (Album)
Reeds Velvet Underground-kollega John Cales bästa skiva ”Paris 1919” fyller trettiofem år. Det firar ni som har plattan med att lyssna om den och ni andra med att omgående ladda ned den.

10. Brighter Than Creation's Dark (Album)
Nu har jag tagit till mig även de mer sydstatsbrötiga delarna av Drive By-Truckers fina skiva från tidigare i år. Den är härmed att betrakta som helgjuten.

LOKALREVYER & EUROPATURNÉER -Jonas Jonsson är hemma på alla scener

För en del är han sedan ett par år känd som en viktig kugge i Östersundsrevyn. Andra känner honom som ståuppkomiker. Och långt utanför Sveriges gränser är han känd som musiker, och inte bara det - utan som ett helt band. Möt multibegåvningen Jonas Jonsson.

Bedroom Eyes är ett av de mest uppmärksammade Östersundsbanden på senare år. Bakom namnet döljer sig en person, Jonas Jonsson, även om han live kompas av en rad namnkunniga Östersundsmusiker.
-Jag ville ha ett namn som lät nästan som ett band, eftersom jag tycker att musiken inte hör hemma i någon singer/songwriter-fåra, förklarar Jonas.
-En blick från en person till en annan, en ”sängkammarblick”, lät som något varmt och inbjudande och passade fint in med vad det handlar om både textmässigt och musikaliskt.
Precisa betraktelser
Just Bedroom Eyes texter är något många tagit fasta på som en av bandets styrkor. Hjärtskärande precisa betraktelser framförs med smarta ordvändningar och vassa formuleringar. Raderna ” Everywhere there's people holding hands here I can barely hold myself together” och ”This life writes no I.O.U.'s Let's put every moment left to use” från Valentine Vacancy ep:n är bara två av många exempel. Inte särskilt oväntat då att Jonas Jonsson också vid sidan av musiken arbetar med text och framförande.
-Jag har spelat teater sedan barnsben och har under åren medverkat i olika farser, revyer, barnteatrar, kabaréer och gjort lite stand-up. Jag gillar stand-up, men den har legat på is ett bra tag nu eftersom andra projekt har tagit upp den mesta tankekraften. Just nu är jag mitt uppe i antagningarna till Teaterhögskolan och Calle Flygares scenskola, berättar Jonas.
Under vintern har Bedroom Eyes inte gjort så mycket väsen av sig eftersom Jonas haft fullt upp med Östersundrevyn.
-Jag har jobbat med de flesta i ensemblen i andra sammanhang i många år och
det är en väldigt roligt att få uppträda med en så bra grupp inför över tiotusen människor under spelperioderna.
Närbesläktad process
Scenvanan har givit Jonas en säkerhet i spelningarna med Bedroom Eyes.
-Det är väldigt svårt att peka på några uppenbara tillfällen när vägarna korsats, men jag känner definitivt en trygghet i att jag har en lång scenvana. Och själva skrivandeprocessen för både humor och musik är väldigt närbesläktade. Det handlar om att förädla en idé och ge den tid och en väldigt massa tankekraft, samtidigt som man inte får vara rädd för att förkasta en massa saker på vägen. Det är väldigt sällan jag skrivit något bara på ren inspiration, det är ett fasligt pillande och ett tidskrävande arbete det handlar om, i alla fall för min del.
Ansträngningen har hur som helst varit värd besväret. Bedroom Eyes har blivit väl omskrivna både ibloggsfären och i tidningar, inte bara här hemma utan också runt om i världen. Stora tidningar som tyska Der Spiegel och amerikanska Rolling Stone hittade Bedroom Eyes på egen hand och gav väldigt fina lovord.
-Men för mig var den mest oväntade och fina komplimangen tveklöst när mitt absoluta favoritband, norska The Margarets, hittade musiken via MySpace och gav tummen upp. Vi blev samtidigt inbjudna att spela på deras privata festival.
Skivsläpp i USA och turné i Tyskland
Under 2007 släppte Bedroom Eyes en singel på ett amerikanskt bolag som sålde slut rekordfort. Den ledde i sin tur till ytterligare uppmärksamhet i media, radiospelningar i staterna och i slutändan en inbokad turné i Tyskland, när ryktet om det svenska popbandets driviga låtar gått varvet runt och åter nått Europa.
-En tysk bokare hörde av sig och undrade om vi var intresserade av att göra en turné där nere. Vi pratade först om att göra en lite längre resa, men på grund av arbeten och studier har livesättningen enats om en veckas turné i höst. Jag har inga förhoppningar om att det ska landa i att Bedroom Eyes blir "upptäckt" eller liknande, jag ser det bara som ett väldigt bra tillfälle att slipa på liverutinen. Jag har aldrig sett Tyskland och gör det gärna genom att spela i sju olika städer på en vecka.

Ett annat land som ligger Jonas Jonsson nära hjärtat är vårt grannland i väst. En
faiblesse som tar sig uttryck bland annat i låttiteln ”Norwegian Pop”.
-För snart tio år sedan bodde min syster i Norge och spelade då upp debutskivan med Trondheimsbandet Sanderfinger för mig, och det var väl där som förkärleken till pop egentligen föddes.
-Sanderfinger namedroppade Seinfeld, sjöng om barndomsminnen från semestrar på Odensala camping och lät helt fantastiska.
-Jag började då långsamt att gräva mig nedåt i den norska popmyllan och har
upptäckt så otroligt mycket bra musik utgiven på små bolag som aldrig tagit sig utanför landgränserna. Idag har jag nog flera norska än svenska skivor hemma i samlingen.
Texter kryddade med referenser
Dina låttexter är ofta kryddade med referenser. Som till Ricky Gervais eller Television Personalities´ Dan Treacy. Är sådana återkopplingar ett sätt att placera musiken i ett större sammanhang? Är det viktigt för dig?
-Jag är medveten om att det fort kännas rätt utstuderat med namedropping och jag har varit noggrann med att försöka motivera det väl i texterna och inte dra för
stora växlar av det. Jag blir själv väldigt glad när en person eller film jag gillar blir
nämnda i en bra låt och det kortar liksom vägen en aning mellan artist och
lyssnare. Det fungerar som en utsträckt hand till likasinnade, och det är egentligen den enda tanken jag har haft med det.

Vad kännetecknar en bra låttext?
-När det känns som att textförfattaren har en tydlig idé och avsikt med texten, en klar bild som utgår från något uppriktigt även om det är en uppdiktad handling.

Var skulle valet landa om du skulle vara tvungen att välja mellan musiken och skådespeleriet/ståuppandet?
-Musiken ligger mig väldigt varmt om hjärtat men i själva framträdandet ligger min egen upplevelse till största del i gruppdynamiken och sammanhållningen. Jag skulle inte tycka att det var särskilt roligt att ställa mig ensam med en gitarr på scen.
-Man får en väldigt fin känsla av samhörighet i ett band, men jag behöver ingen motsvarighet inom teatern. Där kan det vara precis lika kul att uppträda själv som i en ensemble. Samtidigt har jag kanske redan skrivit min sista låt, men förmågan att agera kommer aldrig att försvinna.
-Pontus Sillrén

Några snabba:
The Office / Seinfeld
Popmusik / Ståuppkomik
Distgitarr / Stråkarrangemang
England / Norge