Varje gång det bär av till Uppsala tänker jag att man borde åka dit i tid så man hinner knata omkring lite innan vad det nu är man åkt dit för äger rum. Det är ju en fin stad. Jag slutar tre på fredagar, på grund av mycket kvällsjobb under veckorna, så det passade fint. I vanlig ordning kom man iväg lite för sent, så det blev bara tåg med förfest, middag med mer förfest och sedan direkt till Katalin där Alkberg och Ekelund spelade.
Jag gillar Katalin. Fina lokaler, bra bokningar. Lite irriterande bara att vakten hävdade att min biljett var en låtsasbiljett. Argumentet att det stod på den att den hade avbokningsskydd förstod jag inte riktigt. Han släppte in mig med förbehållet att om det dök upp någon mer med en likadan blijett som min skulle det bli en polissak. Jaha, liksom.
Magnus Ekelund var grym. Lite lite folk så tidigt bara. Matti var ännu bättre. Det här bandet är lätt det bästa han haft. Frukstansvärt starkt set. Bra upplagt.
Efter spelningen gjorde jag ett halvlyckat inhopp vid merchbordet och sålde några tröjor och skivor. Jag fattade dock inte att man kunde öppna växellådan med att bara lyfta på locket utan att anvädna nyckel. Det var lite fail, sådär.
Dagen efter åkte jag in till Söderbokhandeln och såg fredagskvällens huvudperson i sin andra roll som författare. Matti läste dikter ur nya boken Era Svin, som jag för övrigt rekommenderar varmt. Den är asbra. Uppläsningen var trevlig och det kom mycket folk, helt fullt i bokhandeln. Lite mer än när jag arrangerade en uppläsning under Yran med samme poet. Då regnade de och hela publiken fick plats under taket på ett partytält.
Apropå mycket folk var det ett helt bisarrt tryck på Debaser Medis senare samma kväll. Visst var det mycket folk när Alkberg spelade på Strand i höstas, men det här var helt extremt. När jag kom fram strax innan första förbandet Raketen skulle gå på ringlade sig kön över halva medborgarplatsen.
Det var helt slutsålt. Folk fick vända i dörren. Fantastiskt roligt!
Alla tre spelningarna var klockrena. Kul att se Raketen igen. Sist var på Musikens makt i somras. Nu funkade verkligen allt för dom.
Magnus Ekelund gjorde den bästa solospelningen jag sett med honom. Nu ser jag fram emot att se mer med hela bandet Stålet bakom honom.
Jag missade slutet av Mattis spelning då jag och Julia gjorde oss redo att spela skivor (ni vet, armhävningar och peptalk), men det jag såg var två tummar upp. Ännu bättre en dagen innan. Hoppas man aldrig kommer att ledsna på det här.
Vårt skivspelade gick finfint. Hon spelade nittiotalsindie med distade gitarrer och lågt mixad sång. Jag spelade pop och postpunk på svenska. Som man kan vänta sig alltså.
Söndagen spenderades som sig bör till sängs. Jag läste en Marvel-bok, Siege, och tittade klart om på omkoll på Twin Peaks. Världens utan konkurens mest ojämna TV-serie. Efter utdragen Säsong Två-tortyr kom till sist det grymma avslutningsavsnittet. Det står sig verkligen.
Nu är frågan vilket som blir nästa tv-serieprojekt. Spekulanter:
1 Berlin Alexanderplatz
2 Heimat
3 Heimat 2
4 Heimat 3
5 Red Riding
6 Big Love
7 Hela Sopranos igen
I kväll arrangerar jobbet Anna Ternheim-konsert på Rival. Blir nog trevligt det med.
