Passover

I morgon bär det av hem till Östersund igen. För andra gången på rätt kort tid. Långhelgen kan vi tacka första konciliet i Nicaea för. Det ska firas lite återuppståndelse och död. Själv hade jag tänkt hålla mig levande hela helgen. Kanske måla ett ägg eller två och utforma dom som Kapten Amerikas gamle fiende Modok. Läsa familjebibeln, vi har faktiskt en sådan! En Dorés till och med, illustrationer av Rembrandt. Kronblomma lite på sofflocket. Jag har till och med en skiss på en helt nykter påskhelg. Får se hur det går med det.

Hur som helst blir det ett par dagar i vilans tecken. Kamratskap Rock går således in i radioskugga efter det här inlägget och ett tag framöver. Jag lämnar er med en fredagslista (långfredagslista!) redan nu och ett gäng små påskklipp nedan.

Långfredagslistan:
Scott Walker – The Seventh Seal
Nico – Janitor Of Lunacy
The Byrds – I Come And Stand At Every Door
Kajsa Grytt – Farlig Liten Jävul
Thåström – Honungsgatan - Hemma
Freddie Wadling – I Himlen ('In Heaven (Lady In The Radiator Song)
Lou Reed – Street Hassle
Moe Tucker – Andy
John Cale – Andalucia
Anna Von Hausswolff – Track Of Time
Jim James & Calexico – Goin' To Acapulco
Skriet – Ben & Hjärtan
Joy Division – Atmosphere
Suicide – Dream Baby Dream (Single Edit)
The Bear Quartet – I'm The Driver
[ingenting] – Låt Floden Komma
Sunn 0))) – Che
Burzum – Channelling The Power Of Souls Into A New God
Earth- Thrones & Dominions

Världens häftigaste människa

She & Him - In the sun

3/5 spelar She & Him på Kägelbanan. Det ska jag se. Jag har inte hunnit höra något mer från Volume 2, den nyutkomna uppföljaren till fina Volume 1, än den här låten. Lite väl gullig video kanske. Får balansera med lite black metal.

Samma vecka som She & Him hedrar huvudstaden med ett besök har jag en massa andra anteckningar i kalendern. Vecka 18 (det är nog bara jag och förskolärare som använder veckonummer) kan bli årets bästa vecka.

Måndag: She & Him, Kägelbanan
Onsdag: Basia Bulat, Debaser Medis: Ljunglöfska Salen
Torsdag: Vashti Bunyan, Södra Teatern
Fredag: JJ, Strand
Lördag: Brian Jonestown Massacre

Lysande.

Umeå Open 2010

Den korta versionen. Bäst: 1. The Bear Quartet 2. [Ingentings] sista två låtar 3. Matkhaverskans kaosspelning Sämst: 1. Att jag missade First Love, Last Rites 2. Raised Fist kassa ljud 3. Makthaverskans kaosspelning Det längre versionen: Umeå Open smygstartade i torsdags med fyra akter på scenen Äpplet i Folkets Hus. Jag missade Mixtapes & Callmates men såg Joel Alme, som jag tycker blir bättre hela tiden. Jag gillar verkligen hur Alme låter sig inspirerars av den lite underksattade romantiska aspekten av Bob Dylansv låtskrivande. Hur charmigt och passande det än är med det lite slarvigt sjaviga i hela Joel Almes utstrålning skulle jag ändå uppskatta ett lite mer uppstyrt komp. Så kan Alme själv stå och vara småfull och karismatisk medan musiken slipper lida av bristande kompetens. Lite Van Morisson sådär. Fast det kanske inte blir lika roligt i logen. Torsdagen avslutades tidigt då varken jag eller Backlund var särksilt sugna på att böja knäna till baktakt. Fredagen inleddes med att se Invasionen, som jag tycker att jag skrivit nog om här. Bra var det på det hela taget.  Luleåbandet Hamngatan har jag hört mycket gott om, men det lät verkligen inte som jag föreställt mig. Jag hade fått för mig att det var mycket rakare än den här rytmbaserade punkfunkindien med hackiga gitarrer. Men visst, det var klart godkänt. Raised Fist, [Ingenting] och Mohammed Ali krockade, så jag delade upp min tid på en liten stund vardera. Raised Fist stod för festivalens enskilt största besvikelse, mest beroende på den provocerande låga ljudvolymen. Det går inte att lyssna på musik som Raised Fists så där, det behöver inte nödvändigtvis vara så överdrivet högt men låtarnas inneboende tyngd måste accentureras av mixen. Nu förlorade de all pondus och attack i en skev och ojämn ljudbild. Mohammed Ali såg jag mest för att mina kompisar Erik och Kim tjatar så förbannat om rapduon. Dessutom har vi bokat dem till Yran, så det kunde ju vara intressant att se hur de förde sig på scen. Jag kan som bekant inte min hiphop så bra, men det här lät väldigt bra och upplyftande. Kul gigg av det lilla jag såg att dömma. Men tur ändå att jag gick, då [Ingentings] sista låtar hörde till det allra starkaste på årets Umeå Open. Jag kom in under den olycksbådande "Dina händer är fulla av blommar" som verkligen nådde fullkomligt svindlande höjder. Sibelle Attars närvaro på scen lyfter det här bandet något helt oerhört. Hennes teatraliska (första gången jag någonsin använder det ordet i positiv bemärkelse) stämma smälter mycket vackert samman med Cristopher Sanders lite döda röstläge. [Ingenting] avslutande med en jublande Halleluja som fick mig att allvarligt ångra att jag inte sett hela spelningen. Mycket imponerande hur de vuxit från hablit dussinband till ett grupp kapabla att piska upp sådana här omskakande stämningar. Lördagen var mycket starkare programmässigt. Totalt Jävla Mörker gjorde sin sista spelning på obestämd tid på grund av ena sångarens avhopp. Mäktigt och skitigt. Penny Century var bra och duktiga. Det nya materialet slår allt vi gjorde tidigare. Makthaverskans spelning var ett totalt briljant haveri. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin sett en så otight band. Inget satt ihop. Men det var helt fantastiskt bra ändå. Makthaverskan har en väldigt grundläggande kvalité, en kärna i det de gör som mer handlar om en övertygelse, om rent rått uttryck. En talang som inte har ett dugg att göra med hur de lirar, utan bottnar något mycket större. Mycket av det ligger nog i Maja Milners röst, men bäst av allt är hur lite tycks bry sig. En föredömligt punkig inställning. De förolämpar varandra på scen, de spelar ofärdiga låtar de bara hunnit skriva början och mitten på. Halvt på skämt, halvt på avgrundsdjupt allvar. Tyvärr missade jag First Love, Last Rites debutspelning på Scharinska. Men då den riskerade att överlappa The Bear Quartet var det inte en risk jag gärna tog. BQ spelade bara nya låtar från det album som släpps i höst. Jämfört med förra årets 89 var det här långt mer komplicerat, proggresivt och till övervägande del instrumentalt. Hjärnan fick jobba rätt hårt för att hänga med, och det gillar man ju. Det känns lite tidigt att på allvar uttala mig om låtmaterialet, men jag gillade rent spontant vad jag hörde. Dessutom säger det en hel del om BQs status att de lyckas hålla publiken i ett uppmärksamt lyssnande läge under hela den ganska krävande konserten, alla har ju kanske inte samma extremt höga toleransnivå för det här bandet som undertecknat. Jag har svårt att avgöra om det trevande, prövande i de nya låtarna är ett medvetet estetiskt grepp eller en produkt av att de fortfarande testar sig fram. Men det spelar egentligen ingen roll. Bäst var Jaris evighetssolo. Umeå Opens efterfest ägde rum på på Verket. En ganska stökig och trång tillställning, på ett bra sätt. Klockan sex på morgonen (utan att ha ställt fram klockan alltså) kom jag och Backlund hem till Nydalahöjd. Bra så. Nu är man fan inte sveriges piggaste kille. Tack för fin helg Patrik, Robin, Micaela, Jocke, Malin, Linus, Tove, Kim, Julia, Martin, Fimpen, Erik, Roddarn, Hampus, Simon, Simon, Jan, Dimman, Loo, Hörnan, Sylen, Matti och alla andra. Några nämnda flera glömda.

Umeå Open 23:45

Fredagslistan!

Mitt under Umeå Open ser jag ändå till att förse er med en fredagslista! Temat är "förutsägbart".

The Replacements – Bastards Of Young
M. Ward – To Go Home
Big Star – September Gurls (Studio Rehearsal)
The Kinks – Victoria
The Libertines – Time For Heroes
Kajsa Grytt – Allt Faller
The Gun Club – Like Calling Up Thunder
Masshysteri – Paranoid
Sonic Youth – Hot Wire My Heart
Eddie & The Hot Rods – Do Anything You Wanna Do
Stry – Har Vi Inte Grävt För Många Hål
Makthaverskan – Vi Var Människor Från Början
Hüsker Dü – Don't Want To Know If You Are Lonely
Mattias Alkberg – Sarin Över Luleå
Bruce Springsteen – Hungry Heart
The Who – Substitute - Single Version
Imperiet – Alltid Rött, Alltid Rätt
Reeperbahn – Havet ligger blankt
Eldkvarn – 3:ans Spårvagn Genom Ljuva Livet
Mission Of Burma – Academy Fight Song
Black Flag – Rise Above
The Stooges – Raw Power
The Jam – Going Underground
Hanna Hirsch – Kanske, kanske
New York Dolls – Trash
Patti Smith Group – Because The Night
The Fall – Barmy
The Undertones – Teenage Kicks
Richard Hell & The Voidoids – Blank Generation - Remastered Album Version
Kirsty MacColl – A New England
The Clash – Stay Free
The Only Ones – Another Girl Another Planet
Gang Of Four – Damaged Goods
Florence Valentin – Mitt Allt
Broder Daniel – I'll Be Gone
Pixies – Head On
XTC – Making Plans For Nigel
Tant Strul – Den Knivskurne
David Sandström Overdrive – Not A Good Boy
MC5 – High School
Elvis Costello – Oliver's Army
The Bear Quartet – Be A Stranger

Dags för Umeå Open!

Nu är det snart dags att dra norrut mot björkarnas stad och ännu en gång gå på umärkta inomhusfestivalen Umeå Open. Förra året var första gången på många år som jag besökte festivalen. Det var ju en trevlig upplevelse, så det här kommer nog inte gå av för hackor heller.

I kväll ska jag försöka se Mixtapes & Cellmates och Joel Alme, då något säger mig att jag inte riktigt kommer att ha tid att att se dem på Storsjöyran. Resten av helgen ser jag fram emot att kolla på Raised Fist, Invasionen, [Ingenting], Mono, Mohammed Ali, Hamngatan, Markus Krunegård, Totalt Jävla Mörker och Makthaverskan. Men det finns ju en viss risk att jag bara kommer att lyckas se Bear Quartet.
23:45 Umeå Folkets Hus Äpplet, Premiär för BQs nya låtar. Finns liksom inte på kartan att man missar det.

I kväll: Magnetic Fields

Jag köpte Magnetic Fields mastodontverk 69 Love Songs när den släpptes i Europa våren 2000. Jag var fjorton år och minns att min farsa var rätt överraskad över det påfallande opunkiga valet. Stephen Merrits sofistikerade låtskrivande och intellektuella cynismer var mycket riktigt ganska långt ifrån vad jag lyssnade på då, alltså uteslutande punk. Med vissa inslag av råpunk.
Jag vet ärligt talat inte vad det var som lockade med just den skivan, men förmodligen var det helt enkelt det originella konceptet, att över ett trippelalbum framföra 69 kärlekssånger i alla möjliga stilarter och arrangemang. Det var intressant bara att se hur långt ett sådant experiment kunde hålla. Man kan utan överdrift påstå att Merrit tog det i mål. 69 Love Songs är hans oöverträffade mästerverk. Med det sagt vill jag också understryka att allt han gjort därefter också håller extremt hög kavlité, oavsett om det rört sig om loja försök till shoegaze-oväsen på 2008 års Distortion eller nysläppta Realisms folkmusik.

En konstant i Stephen Merrits eklektiska låtskrivande (må det så vara med Magnetic Fields eller något av alla hans andra projekt, som The Gothic Archies, The 6ths eller Future Bible Heroes) är de välskrivna texterna. Så det ska bli trevligt att i kväll sitta ned under en helkväll i Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan och noggrant lyssna (när man står hamnar ju fokus mer på att väga på ena foten, väga på andra osv).

Valet av konsertlokal har tydligen varit ämne för ett lättare ramaskri i indiekretar, som på konsertens Facebook-sida och i bokningsbolaget Lugers gästbok. Allmän konsensus tycks vara att det är mycket märkligt att homosexuelle Stephen Merrit uppträder på Carolas hemmaplan. Men för min del räcker det med att kyrkor generelt har utmärkt akustiska förutsättningar och den här dessutom är stor nog att motsvara förväntat biljetttryck. Gott så.

Dessutom är jag lika glad varje gång man för omväxlings skull slipper gå på Debaser Medis.

Lyssna på MGMTs nya

MGMTS nya platta Congratulations har tydligen läckt, och bandet svarar på det med att streama hela den psykedeliska härligheten på sin hemsida. Jag tycker det låter rätt bra, jag. Omslaget är i alla fall fullkomligt briljant. Nästan lika briljant som att döpa en låt till Brian Eno.

1. It's Working
2. Song For Dan Treacy
3. Someone's Missing
4. Flash Delirium
5. I Found A Whistle
6. Siberian Breaks
7. Brian Eno
8. Lady Dada's Nightmare
9. Congratulations

Kamratsakp Rock tipsar om kompisar pt. 2

Vid sidan av rollen som Industri Royals senaste medlem spelar Erik "Hörnan" Hörnsten också med det helt lysande shoegaze-bandet First Love, Last Rites. Omdömmet helt lysande baserar jag enbart på låten Slow Wind som är det enda de lagt upp på mysapce. Fint diskant dist och lågt mixad sång som vore det 1995. Jag kan tänka mig att det här gör sig fantastiskt bra live. Om inte annat vore det kul att se Hörnan längt fram på scen, i kontrast till undangömd i ett hörn (hepp!) som på IRs spelningar.

Tur då att det finns ett umärkt tillfälle att se First Love, Last Rites redan till helgen då de under Umeå Open spelar på Scharinska. Ja, alldeles utmärkt om det inte vore för att deras speltid 23:00 riskerar att överlappa Bear Quartet 23:45, och det vill vi ju inte gärna missa. Så öppen fråga: hur lång tid tar det att ta sig från Folkets Hus till Scharinska och tillbaka?

Bedroom Eyes skriver skivkontrakt med West Side Fabrication!

Östersundsbandet Bedroom Eyes (eller Jonas Jonsson alterego, beroende på hur man ser det) har skrivit på för indiebolagens indiebolag, A West Side Fabrication. Westside har bland annat The Bear Quartet på sitt samvete, så dom är ju a-ok i min bok. Där kommer han nog trivas, den gode Jonsson.
Själv kan jag skryta med att ha hört skivan som släpps senare i år och vågar lova att det är en av årets finaste. Utan tvekan.

I kväll: Grande Roses

På klassiska jazzhaket Stampen i Gamla Stan spelar i kväll Hammarö/Östersund/Stockholm-bördiga Grande Roses. De har nytt material på gång där de enligt uppgift fortsatt lämna country-rötterna för mer renodlad rock om "bortflugna drömmar och svenssonliv".

Det ser vi fram emot.

Lyssna in er här.

Plats:Stampen

Första band: kl 22.00

Spelordning: Salvadori Fantastico, Dogday, Grand Roses.

140 spänn i dörren.

Fredagslistan

Fredagslistan:

The Replacements – Alex Chilton

Big Star – September Gurls (Studio Rehearsal)
Invasionen – Kom igen Lyxzen
Alex Chilton – Bangkok
Kajsa Grytt – Gunga Bergets Topp
Big Star – The Ballad Of El Goodo
Hanna Hirsch – Kanske, kanske
Big Star – Thirteen [Alternate Mix]
Reeperbahn – Havet ligger blankt
Big Star – Feel
The Gun Club – Like Calling Up Thunder
Big Star – When My Baby's Beside Me
Hüsker Dü – Don't Want To Know If You Are Lonely
Big Star – Way Out West
Big Audio Dynamite – Rush
Alex Chilton – Can't Seem to Make You Mine
Big Star – ST 100/6 [Alternate Mix]

The Slits till Sverige!

Knappt hinner man sura över att man missar Punkgalan på Göta Källare förrän nyheten att självaste The Slits ärar Stockholm med ett besök i maj slår ned som en klusterbomb. Snacka om ett band man aldrig trodde att man skulle se! Det legendariska feministpunkarna har tydligen återförenats och till och med släppt en platta förra året, som jag missat helt.

The Slits är ett av de allra viktigaste brittiska 77-banden. Fullt i klass med Crass, Damned och Wire. Plattan Cut är lika märklig som mäktig och var avgörande för post punkens rytmbaserade ljudbild och hela riot grrrl-rörelsens existens. Också i sin direkta samtid hade de en nykelposition. Åkte med The Clash på White Riot-turnén, delade medlemmar med både Raincoats och Siouxsie and the Banshees.

Det blir bra.

21.30 THE SLITS (UK)
Hornsull Strand
20.00 Öppnar
18 år. 150 kr/dörren
Förköp: 130 kr + serv.avgifter
02.00 Stänger

PS. Apropå Siouxsie and the Banshees har jag nyligen fått veta att jag faktiskt såg dom när jag var liten. På Storsjöyran sommaren innan jag började lågstadiet . Det ni, fuckers!

Punkgala på Göta Juck

Det är verkligen helt för jävligt att jag missar det här för att åka hem till Östersund över påsken.
1-3/4 är det en gala på Göta Källare som hyllar den första vågen av svensk punk med spelningar och utställning. Kvällarna marknadsförs med briljanta tag lines som "Nu ännu sämre!"och "Punken mer än 30 år!". På scenen står ett rejält uppbåd av många lika kortlivade som klassiska band. Cathy & The Heat! The Pain! The Stoodes! PROBLEM! Helt galet.

Inte för att jag nödvändigtvis tror att någon av banden låter vidare fantastiska idag. Men det gjorde de ju å andra sidan aldrig när det begav sig heller. Det blir en chans för oss som aldrig fick stryk av raggare i Gallerian att uppleva historiens vingslag. Men har man ändå köpt dyra jävla tågbiljtter blir det sofflocket i Östersund under påsken i stället. Så kan det gå.

RIP Alex Chilton 1950-2010

Det är svårt det här med när folk man inte överhuvudtaget känner, men som ändå betytt en hel del för en, går och dör. Kändisdyrkan är inte riktigt min grej, kill yr idols och allt det där. Men när jag i morse fick höra att legendariska Big Stars sångare Alex Chilton dött under natten blev jag uppriktigt nedstämd.

Det fanns alltid ett lite tragiskt drag över Alex Chiltons person, en hjälte som trots att han hyllats av otaliga poplärjungar (R.E.M, Replacements, Posies, Dinosaur JR, Teenage Fanclub, Penny Century) aldrig fick något riktigt erkännade för sitt geniala melodisinne och sin obstinata ivilja att skriva annan musik än den som ekat i hans huvud sedan han som barn fastnad för det tidiga sextiotalets Brittiska invasion. Egentligen var det bara under en kort period i slutet på sextiotalet han som tonårig frontfigur i The Box Tops åtnjöt någon slags framgång.
För det mesta var Alex Chilton i evig osynk med resten av världen. När pompös progrock under sjuttiotalet stod på agendan lirade Big Star enkelt melodisk pop med stämsång och catchy refränger. Under det glättiga åttiotalet var han fastbestämt på att syssla med honky tonky och urgamal rootsrock.

Sedan början av åttiotalet var Alex Chilton bosatt i New Orleans och misstogs faktiskt ha omkommit i orkanen Katarina som drabbade staden för 2005. De sista åren av sitt liv turnerade han med en ny uppsättning av Big Star bestående av folk från Posies.
I går kväll avled han på sjukhus i sviterna efter en hjärtattack. Alex Chilton blev 59 år.

Big Star skulle ha spelat på South By Southwest-festivalen i Austin på lördag.


Här finner ni typ allt Big Star gjorde. Vi avslutar med en liten hyllning:

Nytt från Storsjöyran

Storsjöyran släpper idag en ganska schizofren samling artister:

Europe
Shout Out Louds
Docenterna
Mattias Alkberg & Nerverna
Mohammed Ali
Näääk
Per Egland
Babian
Sparzanza
Mattie Vant (UK)
Astrid Madberg

Mattias Alkberg & Nerverna står så klart som självskriven storfavorit för undertecknat. Men det också mycket roligt med Docenterna, det lilla jag hört i deras studio av de nya låtarna är helt fantastiskt. De är också något av ett husband på Yran och har spelat hos oss hur många gånger som helst sedan det tidiga åttiotalet, så de är alltid varmt välkomna.
Mohammed Ali utgör tillsammans med Stor kärnan i den nya vågen av grym ny svensk hiphop, en sanslöst begåvad duo. Mattie och Astrid spelar på den allra minsta inomhusscenen Intiman. Det blir fint.

Mer kommer nästa vecka.

Invasionen / Bruket, Pluto 18/3

Det finns få saker som fascinerar mig så mycket som känslan när något jag i teori borde gilla som fan lämnar mig helt kall. Typexempel Bruket. Ett punkband sprunget ur kristider,varsel och uppsägningar. Fött på fabriksgolvet i en liten bruksort, ett alternativ till en grå vardag. Ett sätt att kreativt ta kotrollen över åtminstone en aspekt av tillvaron. Tvyärr är deras musik mindre entusiasmerande. Tråkigt, programmatisk. Mellansnacket under gårdagens spelning påminde på sina ställen dessutom lite väl mycket om after ski.

I går var det gemensam releasefest för Bruket och Invasionens nya album på Pluto i Gröndal. Lite kul att Invasionen som nu ligger på storbolaget Sony valt att förlägga släppkalaset till en svartklubb i ett industriområde.
De båda banden hämtar inspiration ur samma tidiga våg av svensk punk från skarven mellan sjuttio- och åttiotal, men med diametralt olika infallsvinkel. Där Bruket just börjat och har punken som väg ut är Invasionens själva väsen frågeställningen om man gått sin egen väg eller bara fastnat efter att ha lirat i band i hela livet. Dennis Lyxzéns nya orkester illustrerar briljant det tvivlet och presenterar som en lång radda utmärkta punksmockor. Inte sedan Refused har Dennis känts så här relevant och kul. Impulsen att byta språk till svenska ska ha kommit ur inspirationen från Matti Alkberg, men riktigt på den nivån rör sig inte Lyxzéns texter. Däremot passar tilltalet utmärkt det direkta punkdrivet.
Jag har sett Invasionen tre gånger tidigare (Yran, med Alkberg på Debaser Slussen och bara för några veckor sedan på Lilla Hotellbaren) och det blir bara bättre hela tiden.

Under kvällen spelade Joel Dunkels (Industri Royal) och Fredrik Fagerlund (Scharinska villan) skivor. Bland annat fick man höra Masshysteris nya singel som jag tror hette Dom kan inte höra musiken. Helt enorm, verkligen. Den spelades två gånger.

Industri Royal, Debaser Slussen 16/3

Gårdagens spelning med Industri Royal på Debaser Slussen var en smärre succé. Tisdagar är kanske inte den mest tacksamma dagen att gigga på, desto mer imponerande då att bandet levererade på en så imponerande hög nivå som de gjorde. Det kan mycket väl vara den bästa konserten jag sett med dem. Tight spelat, ett väl genomtänkt upplägg och samtidigt ett stort element av oförutsägbarhet. Dessutom var det bra med folk. Bra så.

I kväll har Invasionen och Bruket gemensam releasefest för sina nya album på Pluto. Industri Royals Joel Dunkels spelar skivor på tillställningen. Det blir nog dags att göra sitt första återbesök i Gröndal sedan Radio Dept-katastrofen i vintras.

En enkel tulipan

I dag fyller jag år. Tre SMS, två telefonsamtal och en muntlig gratulation har jag fått. Det är till att vara poppis så här på bemärkelsedagen.
På trefikat blir det kaffe och rulltårta. Det har jag bestämt. Sedan har jag en sådär härligt interaktiv idé också. Jag tänkte att ni typ fem personer (om jag räknar rätt) som läser Kamratskap Rock kunde födelsedagstipsa mig om en bra låt eller två. Det tycker jag gjort mig förtjänt av. Jag lägger upp en Spotifylista här, låser upp den och så fyller ni helt enkelt på med dängor. Kul va?

EDIT
Tack Johan, Patrik, Tove, Katrin, Christoffer, Micke, Matti och Kim. Några nämda, säkert någon glömd. Så här blev den rätt bisarra mixen:

Knullad Med Kniv – Gammal Smutsig Skitstövel
Eldkvarn – En Värld Av Kärlek
Bad Boo Band – Knulla I Bangkok
The Gun Club – Like Calling Up Thunder
Tant Strul – Den Knivskurne
The Bear Quartet – On The Map
Emmy The Great – The Catch
The Twilight Sad – Half A Person
The Twilight Sad – Watching That Chair Painted Yellow
Cannibal Corpse – Priests Of Sodom
Pierre Isacsson – Då går jag ner i min källare
Burzum – Dunkelheit
Trummor & Orgel – Ride
Tom Waits – Sins Of My Father
Black Lips – Bad Kids
Kriminella gitarrer – Silvias Unge
Allan Edwall – Luffarvisan
Abba – Hole In Your Soul
Abba – On And On And On
The National – Mistaken For Strangers
Stefan Demert – Ungmövisan
Zeke – Evil Dead
Noah And The Whale – Love Of An Orchestra
Moderat Likvidation – Nitad
Rancid – Nihilism
Kim Larsen – Dagen Før
Morbid Angel – Where The Slime Live
John Holm – Maria, många mil och år från här
Kenta Gustafsson – Just idag är jag stark
Manowar – The Gods Made Heavy Metal
Edward Sharpe & The Magnetic Zeros – Home
Madonna – Burning Up
Giant Sand – Spiral
Magnus Uggla – Jag Skiter
Sondre Lerche – The Tape
Philemon Arthur and the Dung – Henning I Sin Presenning
Josh Rouse – Cotton Eye Joe
Prince – My Name Is Prince
State Radio – Keepsake
Nationalteatern – Men Bara Om Min Älskade Väntar
Stefan Sundström – Amors Pilar
John Frusciante – Leap Your Bar
W.A.S.P. – Animal (Fuck Like A Beast)
Wilco – You And I
Stefan Sundström – Nån Har Slagit Upp Ett Hål
The Bear Quartet – Mom And Dad
Mauro Scocco – Hem Till Stockholm
Eddie Meduza – Runke Ball
Cancer Bats – Hail Destroyer
Xasthur – Doomed By Howling Winds
Broder Daniel – I'll Be Gone
Bryan Adams – All For Love - The Three Musketeers/Soundtrack Version
Altered Images – Happy Birthday
Bill Frisell – Down on Luck
Nina Simone – Lass Of The Low Country
Henry Thomas – Bull Doze Blues
John Cale – Antarctica Starts Here
Einstürzende Neubauten – Blume
Simon & Garfunkel – Old Friends
Mercyful Fate – A Dangerous Meeting

AC4 i vinterstaden

Då har man gått lite Östersunder igen då. Vinterfestivalen, som Storsjöyran arrangerar på uppdrag av kommunen, hade sin avslutningshelg och jag passade på att åka hem. I samband med detta hade Klubb Corazon en extrainsatt kväll med AC4 som dragplåster. Lyxén, Sandsröm och de andra gubbpunkarna levererade rågrym HC av klassiskt snitt. Kanske inte en lika våldsam attack som när de lirade på Yran förförra sommaren, men med tanke på att de hade en invalidiserad basisst i truppen (David Sandström gick på kryckor) kan vi kanske förlåta att de inte manglade som vore det 1982.

Jag gillar verkligen att gamla Refused-medlemmarna helt prestigelöst spelar okomplicerat charmig hardcore av ren kärlek till den musik som fick dom att börja lira från första början. Väldigt långt ifrån jazzinfluenser och brutna genrekonventioner alltså. Men bättre än det mesta. I publiken var det gött glest som det ska vara på råpunkspelningar och kravallstaketet var minst sagt överflödigt.De som var där verkade uppskatta AC4 lika mycket som jag.

Det fanns en tanke att Industri Royal skulle ansluta till de äldre Umeåpunkarna som hemlig extraakt, men av lite olika anledningar blev det inte så. I stället spelade ett inte helt fantastiskt Misfits-coverband som hette The Skulls. En rolig detalj med det bandet var att de tydligen utgörs av ett kollektiv på hela nio pers som turas om att agera powertrio. Rolig idé, inte lika kul på scen. Apropå Industri Royal så hoppas jag inte att ni missar när de spelar på Debaser Slussen i morgon. Kom och bjud mig på en födelsedagsöl.

Vad finns det mer att rapportera från äran och hjältarnas land? Under vinterfestivalens flagg hölls det hockeymatch på Storsjön med 3000 åskådare. Eftersom jag hatar hockey pinnade jag förbi läktaren så fort jag kunde på min väg genom Badhusparken där det var Gregoriemarknad för ungefär tusende året (utan överdrift alltså). Jag åt en halv kolbulle (en hel garanterar omedelbar hjärtattack) och konstaterade att det fortfarande är det godaste som finns. För er stackare som inte är bekant med rätten kan det enklast beskrivas som en extremt fet pannkaka med fläsk, lite mer fläsk och mjöl. Ljuvligt.

Det var skidtävlingar på torget. Under rubriken "Mästarnas återkomst"repriserades duellen mellan Thomas Wassberg och Juha Mieto i Lake Placid 1980, när bara hundradelar avgjorde till Wassbergs födel. Lustigt nog blev det på nytt exakt jämnt skägg (pun intended) mellan de båda legendarerna. Det var så tight att mätinstrumenten inte kunde avgöra vem som stod som segrare.Längskidåkning är en idrott jag kan känna respekt för, det strävsamt jävliga i att staka sig fram i skogen med snoret hängades i mustachen.

Vinterfestivalen avslutades med stillsamma fyrverkerier till tonerna av Johnny Cash tolkning av Vera Lynns 2:a Världskrigetschlager We'll Meet Again. Sentimentalt och fint.

Reträtt

Det var väldigt bra igår. Lite väl bra. Nu åker jag hem till Östersund och gömmer mig.

Om du vill dö på Bomullsklubben

Södra Teatern har dragit igång ett nytt koncept i Södra Bar vid namn Bomullsklubben. Så här förklara de själva vad det hanldar om:

"Under förbudstiden gästades The Cotton Club av jazzstjärnor som Duke Ellington, Count Basie och Bessie Smith. I vår tolkning är det Mattias Gustavsson (Dungen, Anna Järvinen) som agerar uppdaterad crooner, kapellmästare och konferencier på Bomullsklubben. Förstklassiga gästartister förgyller! Bomullsklubbens hjärta är en jazztrio, en enastående jazztrio. Varje gång får de besök av en ny artist och tillsammans skapar de bomullsversioner av gästens allra finaste låtar. Inget möte det andra likt! Som om det inte vore nog, får du även en skönsjungande konferencier och Dj:s som spelar o-ortodox jazz från det senaste seklets gladaste dagar med utgångspunkt i Harlem 1923."

Kul idé. I morgon gästas klubben av ingen mindre än Mattias Alkberg. Det ska bli intressant att se hur hans låtmaterial ter sig i jazztappning. I alla fall den senaste skivan med sitt rockabillystuk har på många spår en rytmik som borde vara lätt att anpassa till jazzens uttryckssätt. Bra eller dåligt, det blir hursom intressant. Vilket alltid är huvudsaken.

Torsdag 11 mar
21:00 (Baren 17:00)
Södra Bar
Entre: Fri entré Åldergräns: 18 år

Redan idag kan ni lyssna på den lite bortglömda pärlan "Om du vill dö" som Alkberg nyligen lagt upp på sin hemsida. Den har med jämna mellanrum dykt upp i liverepertoaren och återfanns ursprunligen som b-sidan till singeln "Politix" från albumet Jag ska bli en bättre vän.

Precis som med Bear Quartet finns många av Matti Alkbergs bästa låtar på baksidan av singlar och i andra udda format. Bästa av allt är b-sidorna till "Ragnar", briljanta "Sämst i klassens bästa kompis" och "Bacon " samt råpunkexplosionen "Jag vill inte förstå".
Det finns sjukt mycket man lätt missar i maestro Alkbergs katalog om man bara håller sig till albumen. Som till exempel "Fyllskalles" baksida "Hey Yeti" eller "Don Quixotes" dito "Gris i maskineriet". Eller "Sture Bergman", en tidig dänga med Mattias Alkberg BD (-Tre eller -Begravning, eller vad de kallade sig då) som följde med fanziet Butter. Alltihop är svingrymt.

Demoinspelningarna till de överjordiskt vackra "Allt är drömt", som var menad till det sista MABD-album som aldrig släpptes, och covern på Stina Nordenstams "Soon After Christmas" kan jag också rekommendera varmt. Tror bestämt att de fortfarande finns på MABD.se för nedladdning.
Det finns också en hel del trevliga gästinhopp ni inte får missa som "Bill Chill" med David & The Citizens från 2004, nittiotalsskarmliga covern på Blänks "Shirt Off" och tolkningen av Olle Adolphsons "Sista dan tillsammans" i duett med Frida Hyvönen.
Bäst av allt är popdängan Eld I Berget som bara släpptes som digitalsingel. Det är fullkomligt bisarrt att den inte blev en hit i bredast möjliga bemärkelse. Jag tror jag hörde den på radio en gång. Den finns i alla fall på Klicktrack. Köp och digga.

Ja, man fick lite feeling så här på onsdagsförmiddagen.

Plura & Mauro äter mat

Man är aldrig lyckligare än i det lätt dimmiga tillståndet då man druckit tillräckligt för att vara som inrullad i varm bomull och hjärnan går långsammare, man är roligare och axlarna sänks. Man skiter i det mesta, drar några skämt. Har det bra.

Plura Jonsson och Mauro Scoccos matlagningsprogram befinner sig hela tiden i exakt den stämningen. Huvudpersonerna är lätt rödögda och småsluddriga redan på eftermiddagen när ingredienserna inhandlas, men programmet igenom tillräckligt skärpta för att dra vassa skämt på varandras bekostnad, spela lite musik och laga (vad som såg ut som) ljuvlig mat. Så ska livet vara.

I går kväll hade Pluta & Mauros Mat premiär på TV8 och markerar därmed det första vettiga den högerkanalen någonsin gjort. Programmet är ett hjärtvärmade fin hyllning till mat, sprit, musik och det goda samtalet. Samt en del skämt förstås.
Plura inledde storstilat med att laga mat med sin imponerande kroppshydda barbröstad. Duon fick den här gången besök i Pluras kök på Kungsholmen av Lena PH och Håkan Hellström. Håkan var såklart exalterad och nervös. Men det är han ju jämt.

Det blev förutom matlagning bland annat tävlingen Gissa Riffet vi flitiga besökare på Eldkvarns blogg känner igen. Håkan spelades dessutom Eldkvarns Ta Min Hand med omvänd ackordsföljd, Mauro imiterade Plura som förståndshandikappad östgöt och Plura berättade den gamla historien om när Mauro försökte stoppa singeln Fulla För Kärlekens Skull på fyllan.

Kvällens finaste replikutbyte:

Plura: Håkan, har du varit full för kärlekens skull?

Håkan: Varje gång

På det hela taget är Plura & Mauros Kök ett utmärkt sympatiskt program som mer än något i genren liknar en hemmafest. Att gubbarna är fullare än Floyd ger såklart en guldstjärna i kanten.

ps. Den som fattade att rubriken är en parafras på seriealbumet Lisa & Sluggo Äter Mat kan nu officiellt betrakta sig som min självfrände.

Reeperbahn remastrade

Ett av Sveriges bästa och viktigaste band släpper nästa vecka alla sina skivor i remastrat skick. Dels är det så klart kul att ljudet fått sig en finputsning, men det som verkligen får svettpärlorna att samla sig på överläppen är blotta tanken att skivorna överhuvudtaget kommer finnas tillgängliga. Det rör sig alltså om Reeperbahn (1979) Venuspassagen (1981) Samlade Singlar (1982) Peep-Show (1983) och Intriger (1983). Om jag förstått saken sätt rör det sig om både en samlingsbox och separata nyutgåvor.
Hela härligheten når oss onsdag 17/3. Tack för det.

För Kamratskap Rock i tiden

Efter att i några månader mest tjatats om saker som tidiga åttiotalets amerikanska postpunkscen, Fleshtones och farbröderna i Farsta är det kanske dags att aktualisera gamla goda Kamratskap Rock igen. Det görs ju bra grejer i parti och minut där ute. Här har ni en lista på purfärksa melodier jag verkligen tycker om:

När planeterna stannat-Familjen
Familjen är tillbaka! Elektronik. Trummor. Gitarrslingor. Distade bas. Skånska.
Sami Sirviö från Kent bidrar med mycket snygga gitarrslingorna som måste vara det bästa han gjort. Första singeln från Familjens andra album är en mycket upplyftande låt.

No Hassle-Robyn (feat Diplo)

Skönt att Robyn inte gjorde comeback med något massivt hitanthem. Det behöver hon ju inte. No Hassle är helt enkelt en bra, dance hall-dänga som lovar gott inför det nya plattan. Jag skäms lite för att jag någonsin tvivlade.

Ack, Sundbyberg-Oskar Linnros

Snook var kanske aldrig riktigt min grej. Veronica Maggios andra album var däremot fullkomligt oemotståndlig magi. Bakom produktionen stod Oskar Linnros, Snooks ena halva. Hans första solosingel kändes först som ett utkast till en lite blekare Maggio-låt han själv lagt slasksång på. Men gud vad den växt! Ack, Sundbyberg är en svängig, luftigt soulig uppväxtskildring av finaste snitt. Det skulle väl vara den nedpitchade rappartiet som tar ned det hela en aning då.

En till himmel(feat. Lorentz)-Monty

Montt Mardie spelade en gång i tiden på min klubb Ta Helg! i Östersund (mitt eget band var så klrt förband). Nu har David Pagmar hittat svenskan och spelat i en låt med Lorentz från Lorentz & M. Sakarias. Här är tvärtemot låten ovan rappartiet lika oväntat som välkommet. Difftonger!

Setup (demo)-Pulpa

Den här får ni helt enklet ge er till tåls för att höra. Pulpa har storverk på gång. Premiärspelas på Club Corazon i Åre på lördag.

Hot om sex- Johan Borgert

När man är hemma hos min kompis Julia är svaret på frågan vad vi lyssnar på vanligtvis antingen Popundret eller Johan Borgert & Holy Madre (eller någon b-sida från 93 med Bear Quartet som inte ens jag känner till). Johan Borget har nyligen släppt en bra skiva som jag ser fram emot att förkovra mig mer i. Än så länge är det främst lysande singeln Hot om sex som satt sig.

Worried Shoes-Karen O and the Kids
Tänk om det kommer en låt i år som är ännu vackrare och mer rörande än Karen Os Daniel Johnston-tolkning. Då är lyckan gjord!

Track of Time-Anna von Hausswolff
Att lyssna på den här direkt efter låten ovan är nästan för mycket. Den sönderfuzzade gitarren över pianot i intron är så underbart skakande. Hur får man förresten ett piano att låta så... utmattat? Resignerat trött. Sedan har vi rösten. Vilken röst hon har, Anna von Hausswolff.

Goodbye Sweet Dreams-Roky Erickson w/ Okkervil River
Den här nämnde jag härom dagen. Jag gillar Roky.

What's The Point-Johnossi
Doun Johnossi har gått från habilt P3-band med sin udda sättning som främsta kvalité till att släppa en av årets låtar. Jag visste inte att någon mer än Jari Heikki Haapalainen kunde ställa in ett så överjävla grymt gitarrljud på en förstärkare. Tydligen finns det i alla fall en till.

Låten har många gåshudsmoment. Sticket med det tunga riffet. Det korta breaket mot slutet och fillet strax efter. Utsökt arr på det hela raget.

Måne över Fårösund-Pascal
Bästa låten från Pascals bästa skiva. Nuff said, som Stan Lee skulle ha sagt.

Bokfynd. Tack för det kära vattenskada!

Jag älskar böcker. Det finns absolut ingenting jag tycker bättre om än att läsa. Att hitta böckerna är också något av en favoritsyssla. Halvfattig som man är (och avsevärt värre har det varit) gäller det att hålla koll och lägga på minnet. Det knappt något bättre än att fynda något man vet att man vill ha sedan tidigare till och med billigare än vad man trodde att man kunde hitta den.

Jag är också en stor vän av bokrean. Jag vet att det är ett cyniskt säljknep och allt det där. Men jag gillar verkligen att lägga vantarna på något relativt nytt man inte skulle haft råd med annars. Samt förstås att få feeling och råka förköpa sig. Det där kommer från min farsa som varje år när jag var liten brukade komma hem med famnen full av böcker, gärna första dagen på rean.

I dag fick jag in en rejäl storslam. Akademibokhandeln vid Sergels torg hade råkat ut för en vattenskada och reade att allt i butiken till halva prisen. Inklusive det som redan var på rean. Jävlar i min låda vad jag fyndade. Nio böcker för 450 spänn:

-Svinet av Åsa Grennwall

-Moussolini, en studie i makt av Göran Hägg

-Slottet i skogen av Norman Mailer

-Ett land i gryningen av Dennis Lehane

-Tage Danielssons tid av Klas Gustavsson

-Vädermannen av Ulf Lundell

-Ett annat liv av Per Olov Enquist

-Bedårande barn av sin tid David Bogerius

-Some Americans av Stig Björkman

Mitt mål är att läsa ut allt ihop innan mars är slut. Jag är så taggad på allihop att jag faktiskt tror jag kan fixa det.

GB-Clownen gifter sig

Én historisk händelse av sådan här rang måste uppmärksammas. Dagens Nyheter rapporterar att GB-Clownen ska slå sig till ro och gifta sig med sin GB-Clownkvinna.

Det började ju bli lite tragiskt det där med att han år efter år hängde utanför kiosken för sig själv. Så det var på tiden! Kronprissesan och fläsksvålen kan ju slänga sig i väggen. Kamratskap Rock önskar lycka och välgång!

Ny turnésväng med Industri Royal

Här kan ni se Industri Royal lira framöver.

16/3 Debaser Slussen, Stockholm
24/3 Virus, Örebro
25/3 Skylten, Linköping
26/3 Allaktivitetshuset, Vimmerby
27/3 Mejeriet, Västervik

Fler tillkommer.

Finare blir det inte

London, snöstorm, rock och fri bar

Det finns nog många band som skulle inse sig besegrade när ett plan efter flera timmars väntan till sist ställs in på grund av väderförhållanden. Då det inte går att boka nya resor med några andra flygbolag från Stockholm, på grund av att det var fullbokat eller för att biljetterna gick på brutala överpriser, kanske det enda rimliga är att ge upp tanken på att göra sin Londondebut? Det är bara en känsla, men så tror jag de flesta band skulle resonera.
Men inte Industri Royal.

Det fanns bara en sak att göra när vi stod där i kaoset på Skavsta flygplats, och det var fan inte att åka tillbaks till Stockholm. Vi haffade en taxi, blåste i väg till Norrköping för att hinna med ett tåg på Malmö. Därfrån kunde vi ta oss till Köpenhamn och från Kastrup flyga till London dagen efter och då hinna precis till gigg.
Kruxet var att taxin skulle behöva ta sig från Skavsta till Norrköping på ungefär en halvtimme. I snöstorm. Vi kom fram en (!) minut ifrån utsatt avgångstid bara för att upptäcka att tåget var försenat nästan en timme. Hur som helst bättre det än att inte hinna med alls.

Av någon anledning hade tåget bara lust att åka till Lund, sedan fick man gott kliva av och vänta på en ersättningbuss. När den väl dykt upp tog vi oss ganska snabbt till Malmö Syd. Tyvärr inte tillräckligt snabbt då vi precis missade tåget över Öresund.
Klockan halv fyra på morgonen stod vi alltså mitt ute i ingenstans, på en provisorisk tågstation utan någonstans att gå in och frös i en timme.
Till Kastrup kom vi runt halv fem och hade då lite mer än sju timmar att slå ihjäl. I alla fall två gick åt till att sova på en bänk. Som tur var var vi i Danmark där det betraktas som en mänsklig rättighet att ha tillgång till alkohol dygnet runt.

När vi landat på Heathrow och hämtat instrumenten (som bara tagit lite stryk i transporten) på rullbandet väntade en chaufför med en skylt som det stod Industri Royal på utan för gaten. Vi åkte in till hotellt i London, slängde av oss grejerna, fulduschade i ett handfat och kastade oss in i en ny taxi för att ta oss till soundcheck.
Pipeline visade sig vara ett utmärkt trevligt ställe med omsorgsfull inredning och bra musik i högtalarna. The Small Screen Light Show som agerade förband och skulle låna ut lite instrument var så klart väldigt försenade. Men när de väl dök upp gick soundcheck lysande, förutom ett lite otillräckligt monitorsystem. Dessutom hade vi fri bar. Där vände det.

Gigget gick bra och folk uppskattade vad de hörde. Skam den som ger sig.

Hemresan gick lite mer smärtfritt. Flygbussen anlände till Stockholm vid halv två på natten i morse. Jag lyckades sova fyra timmar och nu är det dags att jobba igen. Det är ett hårt liv, men någon måste leva det.