Jag har länge haft en gnagade känsla av att jag tycker ganska illa om det allmänt älskade reportagemagasinet Filter. När frågan kom upp i Mattis blogg tog jag mig för att för att formulera vad det är som stör mig med tidningen.
Nämligen:
-Det återkommande temat av självförverkligande. Nästan alla artiklar handlar om lyckade karriärer, spännande resor eller ”fascinerande levnadsöden”. Mardrömsexemplet är artikeln om tennisfamiljen i det senaste nummret.
-Det ”berättande anslaget”. Jag fattar tanken. Men det blir bara ett jävla malande av platsbeskrivningar och omständiga berättargrepp jag inte står ut med. Det finns en oklädsam litterär ambition bland många av skribenerna som står ivägen för det som faktiskt ska skildras.
-Avsaknaden av dialog. En förlägning av det ovan blir att det rena samtalet försvinner nästan helt. En skicklig intervjuare kan locka fram en historia bättre än någosin en utdragen stämningsbild för att ”sätta tonen” någosin kan. Jämför med tidningen SEX och hur bra den var på historier. Och den bestod ju uteslutande av intervjuer.
- De ”oväntade” valen av ämnen. Först tyckte jag det var kul att läsa och lära mig något av artiklar som jag annars inte skulle ramlat över. Bra att det inte bara blev intervjuer med artister och aktuella profiler som man ändå ser över allt. Men efter ett tag står alla tråkiga jävla reportage om reningsverk och bergsklättrare en i halsen.
-Layouten. Jag har extremt svårt för magasin där reklambilder och redaktionellt material flyter ihop. Ditåt går Filter mer och mer. Ser jag en till detaljerad närbild på porer och svettdroppar i ett ansikte, en iscensatt situation där någon pekar på något eller svart-vita bilder på rynkiga händer kommer min hjärna att smälta.
- Att den är så fruktansvärt tillrättalagd och självmedtveten. Jag spyr på det sansade, balanserade tilltalet.
Jag måste plöja hela samlingsvolymen av Pontus Lundkvists Mina Ögon, Mina Ögon för att få bort smaken i munnen efter att ha läst Filter.
Med det sagt har de levererat en hel del mycket bra artiklar. Som:
- Den om Ipren-mannen
- Den om Clownen Manne
- Den om antroposoferna
- Den om humorkursen och stå upp-trenden.
- Den om Patrik Sjöberg och Stefan Holm
- Den om Dramaten
Och ja, jag har läst varenda nummer.
2 kommentarer:
Jag tycker bästa reportaget var det om Sveriges järnvägar, jag tror det var i Hellströmnumret. Det var gött.
Word! Som fotbollsnörd och Offsideläsare sedan många år var jag eld och lågor över Filter när den lanserades. Att tidningen nästintill kramades sönder då den kom kan jag fatta. Men satan vad man är less på det där entreprenörsvurmandet alltså.
Har också typ läst alla nummer.
Skicka en kommentar