22 November 1963. Företa staternas president John F Kennedy skjuts till döds under en bilfärd genom centrala Dallas. Mordet markerar slutet för den korta period av optimism och framtidstro som bara några år tidigare avlöst ett femtiotal präglat av paranoia och senatsförhör.
Någonstans här föds sextiotalet. En orolig, omvälvande tid där revolutionen och undergången balanserade på samma knivsegg.
22 November 1963 släpps också The Beatles andra album”With The Beatles”. Inspelad bara fyra månader efter genombrottet med debuten “Please, Please Me” är albumet en uppföljare i bästa möjliga bemärkelse.
Någonstans här föds sextiotalet. En orolig, omvälvande tid där revolutionen och undergången balanserade på samma knivsegg.
22 November 1963 släpps också The Beatles andra album”With The Beatles”. Inspelad bara fyra månader efter genombrottet med debuten “Please, Please Me” är albumet en uppföljare i bästa möjliga bemärkelse.
Redan omslaget signalerar ökat självförtroende och förtydligat konstnärligt uttryck. Robert Freemans stilrent svartvita gruppfoto besitter helt andra ikoniska kvalitéer än debutens standardiserade omslag vars främsta funktion var att förklara att plattan innehöll ” Please Please Me with Love Me Do and 12 other songs”.
Man skulle kunna betrakta ”With The Beatles” som en fantasilös upprepning på föregångarens vinnande koncept. Lite rock n’ roll-standards, ett gäng Motown-covers en ömsint Broadway-ballad och ungefär hälften originalkompositioner. Men drar man den slutsatsen har man inte lyssnat särskillt noggrant. ”With The Beatles” må vara lagad på samma recept, men med en helt annan finess och känslighet. Bandet utvecklar och lägger till, skapar djup och lägger till tyngd i framförandet. Öppningsspåret ”It Won´t Be Long” är både extremt driven och sofistikerad i sitt arrangemang.
Min absoluta favorit är John Lennons själfyllda tolkning av Smokey Robinson & The Miracles ljuvliga Motown-hit “You've Really Got a Hold on Me” från 1962. Det är fascinerande hur väl Lennon gestaltar R N’ B-ballader och det ligger något fint i identifikationen mellan arbetargrabben från hamnstaden Liverpool och fattiga svarta sångerskor från Chigaco. Anmärkningsvärt med just den låten är också att de är en mycket ovanlig duett mellan John Lennon och George Harrison.
Skivans övriga soulcovers, ”Money” och ”Please mr. Postman”hör också till dess höjdpunkter.
”With The Beatles” genomsyras av en ren kreativ glädje. John, Paul, George och Ringo befinner sig på toppen av världen och gillar det. De har just slagit igenom i USA och framgångens baksida har ännu inte riktigt gjort sig påmind. Skivan känns lätt och självklar. Inspelningen måste ha varit en tämligen otvungen process och det är också så det känns att lyssna på den.
Min absoluta favorit är John Lennons själfyllda tolkning av Smokey Robinson & The Miracles ljuvliga Motown-hit “You've Really Got a Hold on Me” från 1962. Det är fascinerande hur väl Lennon gestaltar R N’ B-ballader och det ligger något fint i identifikationen mellan arbetargrabben från hamnstaden Liverpool och fattiga svarta sångerskor från Chigaco. Anmärkningsvärt med just den låten är också att de är en mycket ovanlig duett mellan John Lennon och George Harrison.
Skivans övriga soulcovers, ”Money” och ”Please mr. Postman”hör också till dess höjdpunkter.
”With The Beatles” genomsyras av en ren kreativ glädje. John, Paul, George och Ringo befinner sig på toppen av världen och gillar det. De har just slagit igenom i USA och framgångens baksida har ännu inte riktigt gjort sig påmind. Skivan känns lätt och självklar. Inspelningen måste ha varit en tämligen otvungen process och det är också så det känns att lyssna på den.
Det är en sammanhållen och jämn skiva, men intressant nog är det få av spåren som brukar nämnas bland The Beatles klassiker. Egentligen är det bara den fantastiska ”All My Loving” som lever ett liv utanför sitt sammanhang och kvalificerar sig till klassikerstatus i egen rätt. Detta förmodligen mycket på grund av ett den agerade öppningsnummer när gruppen uppträdde på Ed Sullivan Show i februari 1964.
Till skillnad från de flesta andra popband på den här tiden valde The Beatles att i stället för att bygga sina album runt hitsinglar helt exkludera dem. Monumentala hits som ”She Loves You” och ”I Wanna Hold Your Hand” hör till samma period och de måste krävt mod och övertygelse att stå upp för idén att enbart bygga albumen på nytt material.
Precis som sin föregångare innehåller ”With The Beatles" en del lustiga kuriositeter, som den udda ”Devil in Her Heart” och George Harrisons frapperade misslyckande att ta hand som Chuck Berrys anthem ”Roll over Beethoven”. Hur bandets minsting lyckas tappa bollen och sjunga in en så loj version av en låt han borde kunna utan och innan är svårt att greppa. Eller så var det just det som var grejen, att de spelat den sönder och samman som liveband.
En del av ett liv de lämnat bakom sig. Nu var The Beatles på väg någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar