I går såg jag Asha Ali spela i Södra Teaterns bar. Det var releasekalas för hennes nya skiva ”Huricane”.
Jag har sedan förra plattan hyst en ansenlig respekt för Asha Ali och hennes begåvning som sångerska och scenartist. DEn sublima ”Fire Fire” tog sig till exempel in på min lista över 00-talets bästa låtar som publicerades här för några veckor sedan.
Men jävlar i min låda vad hon växt sedan jag sist såg henne på Storsjöyran för några år sedan.
Allt som var bra förut är förstärkt. Hon sjunger med mer glöd och utstrålar ännu större portioner karisma och självklarhet. Jag gillar hur hon kan gå från en närmast teatral inlevelse i sitt utspel till avslappnad anspråkslöshet mellan låtarna utan att någotdera känns konstruerat.
Hon har bytt ut folk i bandet sedan sist också. Tight, elegant och lyhört förverkligar de sångerskans bladning och utveckling av Kate Bush, David Bowie och Regina Spectors uttryck.
”Hurricane” ska som jag förstår det vara en samling låtar skrivna under uppbrottet i ett förhållande. De känns verkligen personliga och sjungna med en känsla av nödvändighet.
Jag ser ingen anledning till att singlarna ”Hurricane” och ”The Time Is Now” inte skulle leda till en större publik och bredare genomslag för den här genuint sympatiska och talangfulla artisten.
Två tummar upp!
Vi slänger in en video av bara farten också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar