onsdag 16 september 2009

Jag & Throwing Muses


Intressant nog upptäckte jag Pixies på samma sätt som Bear Quartet, via en samlingsskiva. BQ låg på en MNW-samling jag skrev om för ett tag sedan. Pixies kom jag i kontakt med efter att ha hört Frank Blacks låt ”You Ain’t Me” på någon slags samling med college rock. Jag fick den av en kompis vars styvfarsa var recensent på en av lokaltidningarna i Östersund.

I Åre (av alla ställen) köpte jag 2001 en Mojo (av alla tidningar) som innehöll en artikel om Pixes. Genesis var på omslaget så man fick sitta och skämmas när man läste tidningen. I artikeln nämns Throwing Muses som var något av ett fadderband till Pixies under innan de fick skivkontrakt. Faktum är att Kristin Hersch tipsade 4AD om Pixies.

Mina första Throwing Muses-plattor var Red Heaven fråm 1992 och University från 1995. Därpå följde ”In a Doghouse” och "House Tornado", vill jag minnas. Svinbra skivor.
Deras intellektuella, lite lätt maniska stil betydde mycket för mig och jag tycker fortfarande mycket om Kristin Herschs röst. Hennes soloskiva Sunny Border Blue är en stor favorit det kanske är dags att återupptäcka.

Slängde ihop en liten Spotify-lista. Åh, "Cry Baby Cry"! "Bright Yellow Gun"! "Counting Backwards"! "Marriage tree"! Vilka låtar.

Inga kommentarer: