Rubrik med ordvits runt namnet [Ingenting]

Det var gott om folk som trängdes under Liljeholmsbron i går kväll när [Ingenting] genomförde en halvhemlig gratisspelning för att fira släppet av sitt nya album "Tomhet, idel tomhet". Inna spelningen hade Stockholm draperats i målade affischer helt utan text. Som en mystisk föraning om att något stort var på gång.

[Ingenting] är Christopher Sander. Helt enkelt. Bandet styrkor och svagheter är identiska med de sångarens soloalbum från tidigare i år visade upp. Den svåra balansen mellan hjärtskärande uppriktighet och lätt pinsam patetik. Mellan självklart formulerade textrader och rent banala. [Ingenting] och Sander klarar emmelertid balansakten nästan hela tiden. När det sviktar uppstår bara en naiv skevhet som nästan gör det hela ännu vackare.

Valet av Lijeholmsbron som konsertplats var inte mindre än briljant. Bandets nya material bygger på en stor, svävande ljudbild som gagnas utmärkt av det höga taket, bropelarna och vattnets naturliga akustik. Med sig på den provisoriska scenen hade [Ingeting] demonproducent Jari Haapalainen på gitarr och Sibille Attar på sång. De båda bidrog till att ta [Ingetings] fina låtar till nya höjder. Särskilt imponerad är jag av Attar vars band Speedmarket Avenue jag tyckt ganska illa om av någon anledning. Nu sjunger hon helt otroligt. Rösten bara växer, skälver och leder mästerverket ”Dina händer är fulla av blommor” med oerhörd pondus och karisma. Den gripande duetten med Christoffer Sander hörde till spelningens absouluta höjdpunkter. Men höjdpunkter fanns det gott om.

Med eller utan sitt pretentiösa bandnamn framstår Christopher Sander alltmer som en av våra ärligaste, mest innerligt tröstande röster. Och som en genuint sympatisk lirare.


Filmklippet är lånat från Jerry Bomans "Musik Enligt Jerry". Med hopp om tillstånd.